Vardagspolitik är annat än sexköp och konstgjord befruktning

Träffade två kvinnor idag som omedvetna av varandra ville tacka mig för mitt mod. De talade om att de kände stolthet för att jag vågat säga vad jag tyckte och uttalat mitt stöd för Halonen inför andra rundan i presidentvalet. Liknande reaktioner har jag fått en hel del. De negativa rektionerna har jag läst i insändarspalter, där mitt val upprört sådana som antagligen känt att just borgerligheten är det som förenar dem och som beskriver deras politiska identitet starkast. Personligen har jag svårt med sådana abstrakta symboler som indelar politiken utan att egentligen se djupare på de politiska besluten och värderingarna som styr. Jag har också funderat på varför borgerligt tänkande enligt dessa har mer innehåll än jämställdhet. Om man verkligen vill se vilket historiskt fotavtryck vårt presidentval har för vårt land eller för världen, är kvinnoaspekten säkert mer betydelsefull än någon annan enskild politisk fråga. Det har definitivt betydelse för utvecklingen globalt att det finns exempel på kvinnor på höga politiska poster.

Vardagspolitiken här i riksdagen är ju faktiskt för det mesta annat än konstgjord befruktning eller kriminalisering av sexköp. Krishanteringslagen skall pga en envis regering nu godkännas i undantagsförfarande för att den strider mot vår grundlag. Regeringens hugskott att ändra grundlagen har till all tur fått motstånd även i andra grupper än svenska riksdagsgruppen. Leve borgerligheten! (Att visa respekt för grundlagen är väl borgerligt?)

Det mest spännande just nu är kanske arbetet i utrikesutskottet och behandlingen av EU:s grundlag. Inte för att den nu skulle innehålla så radikala nyheter, utan kanske just för att vi redan nu märker hur snabbt utvecklingen går och många skrivningar känns förlegade för att verkligheten gått förbi. Det roligaste är att få ta del av kloka utlåtanden om läget just nu, såsom kommissionär Olli Rehns häromdagen. Jag (om jag varit statsminister) skulle snabbt sätta igång med ratificieringen av avtalet. Finland kunde på sin EU-ordförandeperiod visa ledarskap och ge innehåll åt den vägkarta som vi förväntar oss att Österrikarna före oss skall göra upp. Det är viktigt att börja diskutera mer om vad EU vill och skall göra än på vilket sätt besluten tas.