Om ett år sitter kanske Suvi-Anne i Nokias styrelse

Det skulle inte förvåna mig om Suvi-Anne Siimes efter ett år sitter i Nokias styrelse. Nokia har också tidigare visat att personer som innehaft centrala samhällsuppdrag har en enastående erfarenhet att dela med sig också i det privata näringslivet. Tänk bara på tidigare UM tjänstemannen, EU-förhandlaren, Veli Sundbäck.

Presidentens tal på installationsceremonin i riksdagen var av helt annan kaliber än talet vid Riksdagens öppning i februari. Min analys liknar mer HBL:s Björn Månssons än min kollegas, Pehr Lövs, på sin blogg. Mina öron hörde att presidenten tydligt ville markera gemenskap, att hon kan vara måttlig men samtidigt ge tydliga profileringar om större jämställdhet och större ansvar för fattigdomsproblematiken.

Hon påminde regeringen om dess löfte att öka u-landsbiståndet till 0,7% av BNP år 2010. Också riksdagen har otaliga gånger omfattat detta löfte. Sfp lovade i föregående riksdagsval arbeta för att uppnå 0,7 redan 2007! Den kampen har vi förlorat, men med allt fog kan vi nog anse att våra valprogram förpliktar våra ministrar att starkt driva målet 2010 i budgetramförhandlingarna inom kort. Ifall regeringen skulle svika här, innebär det också att EU-målen för att höja biståndet faller, eftersom dess realism bygger på givna löften från medlemsstaterna.

I stadsfullmäktige valdes igår prästen Paavo Voutilainen till direktör för socialväsendet i Helsingfors. Sfp delade sig och det ärligt sagt väldigt svårt att avgöra vilken kandidats goda sidor vägde tyngst. Den valda kan mycket dåligt svenska och trots hans positiva attityd ger det kanske inte riktigt rätt signal om de kompetenskrav vi önskar ledande tjänstemän borde ha. (Den förlorande kandidatens svenska var god plus att hans dotter går i svensk högskola!). Voutilainens goda sida var en stark humanism och engagemang för utsatta minoriteter som han visat genom sitt arbete på Diakonissan.

I diskussionen om kommande utmaningar i socialväsendet poängterades tredje sektorn och köptjänster. Väl så, men den största utmaningen kommer nog att vara att barnskyddet, hemvården och äldreomsorgen, missbrukarvården, mentalvården i samarbete med hälsovården skall utvecklas i kompetens och vara lockande för landets bästa professionella. Att bara 16 personer sökte direktörskapet är oroande.