Grubblerier i natten

Jag ligger och grubblar om nätterna. Jag grubblar på de val jag är tvungen att göra just nu. Man väljer ju mellan olika alternativ varje dag men ibland står man inför beslut som kan förändra ens liv väldigt mycket. Och jag är ju inte ensam med konsekvenserna. Förändringar i mitt liv ger förändringar i mina fyra barns liv. Och i barnens liv är åren dyrbara.

Jag har alltid blivit uppmuntrad att delta, att säga ja till spännande förslag och att våga leva hela tiden. Kanske det därför känns svårt att slå på bromsarna, när min första reaktion på frågor om jag vill leda Sfp är: klart det! Samtidigt som det känns det bra att bli bekräftad av så många människor som jag uppskattar och respekterar är det ledsamt att kanske inte kunna ta den roll de förväntar sig av mig, att leda politiken och engagera väljarna för vår politik.

Politiken är en stor bit av mitt liv och jag har inte ångrat alla de gånger jag stått upp för det jag tror på, trots att jag samtidigt utsatt mig för kritik. Det är ju faktiskt därför jag är politiker: för att arbeta för det jag tror på - att vi behöver ärliga politiker, som vill något och som vågar kämpa för något! Vänsterns Minna Sirnö övervägde i tidningen ifall hon var tillräckligt hungrig på makten för att kandidera. Det slog mig att det kanske är just därför hon absolut borde göra det. Det är alltid bättre att de som inte är så maktgalna får mycket makt än att de får makten, som i första hand ser politiskt ledarskap som ett hopp i karriären. Därför är det viktigt att ledarskap förtjänas genom engagemang och arbete för de gemensamma frågorna. Ledarskap som duger till att modigt leda opinioner, skapa visioner och bära ansvar uppstår inte från intet eller av god karriärplanering. Före detta ledare som tror att man kan ge sin post i arv avslöjar sitt förhållande till politisk makt till en administrativ affär. Men det måste vara mycket mer än det!