Maria Magdalena

Varför kan det vara farligt att upptäcka hur betydande Maria Magdalena var för Jesus? Varför är det viktigt att om hon hade känslor för honom som man, så kan det åtminstone inte ha varit möjligt att Jesus skulle haft känslor till henne som kvinna.? På vilket sätt hotar det trosläror att såsom den svenska författaren Margareta Skantze lyfta fram att förtrycket av kvinnorna i den kristna kyrkan är en produkt av romarrikets manliga samhälleliga hierarkier långt efter Jesus levde. Borde det inte tvärtom vara en befriande upptäckt, som skulle hämta kyrkan närmare dagens människor, särskilt dagens kvinnor. Det är för mig obegripligt att kvinnoprästmotståndarna tillåtits diskriminera kvinnor i församlingen så här länge. Jag har svårt att inte se det som kränkande gentemot alla kvinnor eller mot mig personligen.

En tidning frågade mig vad jag väntar mig av följande finlandssvenska biskop och jag ser definitivt att det viktigaste skulle vara att leda in den finlandssvenska församlingen i modern tid, där ingen skulle behöva känna sig exkluderad eller mindre värd pga kön, sexuell läggning eller handikapp. Kyrkan har betydelse även för människors attityder i samhället och påverkar samhällsklimatet. Därför är denna debatt av intresse också för dem som inte är medlemmar i församlingen.

Jag deltog i kvinnodagarna i Kronoby där Skantzes pjäs om Maria Magdalena uppvisades. I salen fanns säkert minst 200 kvinnor och vi diskuterade våra kvinnliga ideal och förebilder. Hur kan någon man påstå för alla dessa kvinnor att det inte kan vara lämpligt att Maria Magdalena skulle ha varit en av Jesus närmaste läriungar eftersom hon var kvinna? Varför vill någon man köra ut kvinnorna från kyrkan eller tom församlingshemmet?

Igår var jag i Joensuu och firade 100 år av kvinnors fullständiga politiska rättigheter. Marianne Laxén efterlyste mer politik i jämställdhetspolitiken. Hon ansåg att vi i Finland fortfarande inte vågar säga att det handlar om makt. Kaari Utrio analyserade varför just kvinnorna i Norden lyckats uppnå så mycket mer än annanstans i världen. Hennes slutsats, liksom många andra forskares, var bl.a. att de svåra förhållandena i småböndernas liv långt ifrån byar eller andra människor, förutsatte att båda mannen och kvinnan jobbade sida vid sida för att klara sig och att känslan om ömsesidigt beroende var övergripande.

Kvinnorna i Finland har det naturligtvis bra om man jämför internationellt. Men vi har märkliga paradoxer och fortfarande många neandertalskänslor som med jämna mellanrum väller fram, såsom i debatten om Maria Magdalena. Kvinnorna är väl representerade i det politiska livet. Vi deltar mer än andra kvinnor i Norden fulltid i arbetslivet. Trots det finns det manliga domäner där vi inte ännu duger på likvärdiga vilkor, såsom höga poster i förvaltningen, näringslivets styrelser eller som präster. Kan någon på allvar tro att dessa samhällsområden kan klara sig utan kvinnorna i framtiden.