Regeringen behöver "Lissabon"-strategi för bättre språkkunskaper

Turun Sanomat skriver att skolbarnens språkkunskaper blivit smalare. Bara en tredjedel av barnen väljer ett frivilligt A2 språk. Bara 40 % av kommunerna erbjuder ens denna möjlighet för barnen. Det är dags att bli orolig . Språk lär man sig inte på ett år. För att vi skall kunna klara oss i en internationell värld, är alla språkkunskaper guld värda.

Regeringen säger i motiveringarna till rambudgeten, att bristen på arbetskraft kommer att var en avgörande begränsning för den ekonomiska tillväxten. Det behövs alltså utländsk arbetskraft redan av egoistiska intressen. En förutsättning för att vi skall vara attraktiva är att vi finländare kan olika språk. Invandrarna skall naturligtvis lära sig finska och svenska, men behöver serviceformer på sina egna språk eller på de stora internationella språken. För att arbetskraftsefterfrågan och utbud skall mötas bättre behöver vi även skapa beredskap för människors mobilitet, rörlighet behövs regionalt men kanske alldeles särskilt för att kunna byta yrke. Bara för att man inte kanske behöver främmande språk i jobbet idag skall man inte begränsa sina möjligheter att välja bland jobben imorgon. Ändå anmälde finansminster Heinäluoma helt lugnt i finanutskottet att regeringen inte har någon plan för bättre språkkunskaper!

Satsningarna måste kanske framförallt göras på metoderna att undervisa språk, på nya undervisningsmaterial och möjligheterna att stöda språkundervisning även i andra ämnen. Det är faktiskt förfärligt att vi tillåter en situation där barnens språkundervisning tex i svenska under många år inte gett bättre resultat. Vi vet att vi har duktiga barn och lärare, var brister det?