Manniskohandeln ar ingen liten fiende

Antligen har vi fatt interneten installerad har hemma i Wien. Det har varit ganska intressant att se hur langsamt sadant sker som galler myndigheter och service har i Wien. vi har annu heller inte lyckats fa TV efter en och en halv manad. (Tyvarr har jag inga prickar pa min lap-top.)

Har just kommit hem fran Cypern dar jag talat pa Europaradets seminarium for att puffa pa ratificeringen av konventionen mot Trafficking eller manniskohandel. Det kravs tio ratificeringar for att traktaten skall trada ikraft. Europaradet ar viktig darfor att konventionen ar rattsligt bindande och forpliktar till att reformera lagstiftningen nationellt. Dessutom medfor den en efterlangtad uppfoljningsmekanism. I OSCE har vi politiska forpliktelser, som naturligtvis borde vara lika bindande, men som fungerar mer som malsattningar. Mitt jobb ar sedan att paminna OSCE-landerna om deras forpliktelser och stoda dem i tillampningen och folja med pa vilket satt denna politik satts i verklighet.

Manga lander, sasom Cypern, har skapat nationella atgardsprogram och lagstiftning mot manniskohandeln som i och for sig ar fina, men som trots allt inte annu har verkstallts tillrackligt konkret och malmedvetet for att stoppa manniskohandeln. Vi hoppas att de reformer som nu ar pa vag till parlamentet dar, leder till forbattringar och kanske allman diskussion om vart det cypriotiska samhallet ar pa vag. Jag traffade inrikesministern och representanter for de olika relevanta ministerierna och de visade, men nagra undantag, ett klart intresse av att soka losningar. Jag traffade en av de 8 kvinnliga parlamentarikerna som hungrade efter stod for jamstalldhetsagendan och for att lyfta upp andra fragor som kanns viktiga for vardagssakerheten an den over allt annat hangande Cypernfragan.

OSCE som jobbar med ett brett sakerhetsbegrepp, dvs vi havdar att man samtidigt maste losa de militart-politiska fragorna och arbeta med den manskliga sakerheten, forverkligandet av demokrati och manskliga rattigheter ar bra att hanvisa till da agendan blir alltfor ensidig.

Det finns stora ekonomiska intressen i att inte stoppa Traffickingen, och ofta ar denna internationella organiserade brottslighet kopplad med annan internationell ekonomisk brottslighet. Beslutsfattarna moter pa hart motstand bade bland dem som direkt skordar vinster av manniskohandeln, men ocksa bland dem som dessa brottslingar gor livet bekvamare for, vare sig det kan vara myndighet eller politiker. Ifall vi inte lyckas overtyga i var kamp kommer denna alvarliga brottslighet att fortsatta att vaxa och sprida sig. Det racker alltsa inte enbart med att hjalpa manniskohandelns offer. Man maste stoppa rekryteringen och gora livet surt for brottslingarna. Betydande satsningar behovs for att samla bevis och fora dem infor domstol. Ifall efterfragan inte minskar kan det vara svart att hitta utvagar. Det behovs nya ekonomiska incitament pa internationellt plan for att forbattra mojligheterna i de lander offren harstammar ifran och i mottagarlanderna maste exploateringen och brottsligheten tas i pa allra hogsta niva.