Mitt inlägg i debatten om invandring i riksdagen

Ärade Talman!

Vår konkurrenskraft förutsätter invandring. På tio år borde vi dubblera den befolkning som har utländskt ursprung. Därför måste dialogen mellan kulturer börja här.

Vi finländare har under många år blivit vana att glänsa på toppen av internationella framgångsrankingslistor. Senast handlade det om att vara minst korrumperat land. Det är smickrande nog, men samtidigt farligt om vi tror att vi bekvämt kan luta oss tillbaka och invänta framgång. Deutsche Bank research har i en undersökning med 34 länder skissat upp tillväxtcentra i Europa och deras ekonomiska tillväxtutsikter år 2020. Lite chockerande hamnar Finland här långt ner på framgångslistan. Förbi oss åker förutom de asiatiska tillväxtekonomierna också EU-länder såsom Irland och Spanien. Som kriterier fungerade befolkningstillväxt, mängden investeringar, mänskligt kapital och öppenhet för handel. Länder som kan attrahera utländska investeringar och utländsk arbetskraft växer snabbare än andra enligt forskarna.

Vi behöver alltså invandrare för att vår ekonomi skall kunna vara dynamisk och växande. Men även kulturen behöver växelverkan för att frodas. Därför har vi alla orsaker att börja attrahera invandring.

Nobelprisvinnaren i ekonomi från 1998, Harvard professorn, Amartya Sen, kritiserar t.ex. den brittiska pluralistiska monokulturen och vill rädda det värdefulla i multikulturalismen. Han säger att människor alltid måste ses som mångdimensionella, komplexa individer som väljer sin identitet. Att grupper alla invandrare under religiösa identiteter ingriper i deras rätt att välja. Han kallar det för tyranni som ser ut som frihet och tolerans då människor blir tvingade in i en identitet som myndigheterna valt åt dem. Han hävdar att man alltid tillhör många olika grupper och att det måste vara ett personligt beslut till vilken man vill ge prioritet.

Han kritiserar också den konsultativa roll som de brittiska myndigheterna gett de religiösa samfunden för muslimer, sikher och hinduer och anser att det minskar den demokratiska debatten. Varje gång vi i integrationens namn kollektiviserar människor med andra religioner till att endast vara medlemmar av religiösa samfund där den religiösa ledaren kodifierar regler kollektivt, så tvingar vi in dessa européer i en tillhörighet som de själva i första hand inte skulle välja. Det kan hända att vi på detta sätt fundamentaliserar de nya medborgarna. Det blir kontraproduktivt för en stor del människor med invandrarbakgrund som upplever att de inte tillhör någon grupp alls ifall de inte fogar sig under t.ex. imamen eller andra religiösa ledare. Det är viktigt att inte skapa ett antingen eller klimat där mångfalden i en identitet förintas.

Yhteenkuuluvaisuutta tukee työllistyminen ja yhteisen kielen oppiminen. Mutta tämä ei riitä jos ei enemmistö samanaikaisesti näe uusia kansalaisiamme yksilöinä jotka edustavat vain itseään eikä kollektiivina. Yhteenkuuluvaisuus on valinta ja yhteenkuuluvaisuus uuden maansa kanssa voi juurtua vain jos kunnioitamme monimuotoisuutta myönteisenä asiana. Luottamus yhteiskuntaan ja lojaalisuus yhteiskuntaa kohtaan kulkevat käsi kädessä.
Kulttuurien välisen dialogin on alkava tästä. On kysymys kaikkien osapuolten oppimisprosessista. meidän olisi opittava useampia kieliä ja ymmärrettävä arvostaa uusien asukkaiden kieli- ja muita valmiuksia. Samalla eurooppalaiset arvomme kuten tasa-arvo, moni-kulttuurisuus ja ihmisoikeudet ovat arvoja jotka p idämme yleispätevinä, tulisi olla todellisuutta jokaisen arkipäivässä.