Så har vi då beslutat att inte välja nya ministrar. Märkligt nog var det ganska få som tyckte att det var klokt. Men jag hoppas vi har fel. Steffi W behöver naturligtvis allt stöd han kan få för att lyfta fram partiets profil till följande riksdagsval.

Det är annars också en jobbig dag. Vi har ikväll debatten om sexköp. Det har plötsligt blivit helt ok att skrävla med sina erfarenheter med prostituerade. Häromdagen stod två runda (inte särskilt charmiga) herrar utanför lagutskottets rum och skrattade djupt från magen när de jämförde hur stora experter de var på området. Det känns fruktansvärt kränkande som kvinna. Det är som om de erövrat en bit av min frihet och mitt livsutrymme med sitt uppenbara förakt mot kvinnor.

Jag försöker tänka att dessa män representerar ett marginellt bottenskikt av riksdagsledamöter och att de inte representerar män generellt. Men det är jobbigt. Särskilt när majoriteten av de manliga kollegerna valt att ligga lågt och inte säga någonting alls i debatten. Kvinnorna har lämnats totalt ensamma med att försvara sitt lika värde. Jag känner mig diskriminerad och det känns som ett stort svek att inte männen vill reagera mot detta. Ibland krävs det att man säger ifrån för att inte samtycka.