Overraskande manga finlandare i arbetet mot manniskohandel

Plotsligt har bloggen borjat ge anvisnngar pa tyska! Kanske den har reagerat pa Staffis artikel dar han papekade att min tyska annu lamnar en hel del att onska. Ratt har han, fast mina barn pastar att det ibland later helt bra. Kanske det ar alla apraken aom behover anvandas om vartannat som plotsligt far mig att kanna mig samre pa dem alla. Eller sa ar det allt det nya som maste inprantas i mitt huvud pa en gang.

I OSCE talar vi faktiskt engelska som arbetsprak. Men nar jag traffar svenskar eller nordbor overhuvudtaget ar det roligt att kunna anvanda sitt eget sprak. Och jag moter faktiskt en hel del nordbor i jobbet. Ja, det kanske inte later sa markligt, men faktum ar att det ocksa finns manga finlandare kring arbetet mot trafficking eller for bevakande av manskliga rattigheter. Nar vi besokte Europaradet och Kommissarien for manskliga rattigheter i Strasburg, fragade min ryska radgivare hur det kommer sig att finlandarna fatt alla jobben. Och faktiskt, bade Tomas Hammarberg (Commissioner on Human Rights) och vice-generalsekreteraren Boer de Buiqiccio (det fanns kanske ett q nanstans i namnet?) har finlandare som narmaste medarbetare. Dessutom trodde min kollega forstas att alla nordbor var finlandare, men det gor ju inget.

I mitt eget team har jag Robin Harms som ar finlandare, som alla som laser Hbl kanner, en amerikan, en fran Ryssland, en italienare, en brazilianare, en britt, en armenier, en osterrikare och en spanjor. Det ar ganska intressant att jobba tillsammans och ibland fa lyssna pa deras storyr.

Idag har jag fatt mina foraldrar hit. Det kanns skont att fa kanna att vi trots allt inte ar sa langt borta. Min pappa hade med sig en massa sikfiler som han stekte. Det smakade Finland. Fisken i Osterrike har jag inte vagat testa, trots att manga sager att Kroatierna hamtar god fisk fran Medelhavet. Fast da maste man kopa den fran Nachmarkt - den beromda marknaden, dar man far vilka etniska delikatesser som helst.

Detta blev en ratt pratig blogg. Skriver mer om jobbet efter att imorgon ha utmanat III kommitten (Human dimension) och kanske fatt gehor for vara malsattningar i kampen mot manniskohandeln.

Utkastad ur flyget och dumpad i Aten

Aldrig har jag varit med om nagot liknande! Pa vagen fran Malta till Cypern fick planet ett tekniskt fel och vande litet tillbaka for att landa i Aten, eftersom Larnaca inte kunde erbjuda reparation. Passagerarna maste sitta kvar i planet eftersom detta sannolikt inte skulle racka mer an kanske en timme. Efter tre och en halv timme informerades att planet inte kunde aka langre till Larnaca, eftersom flygstationen skulle stangas fore vi skulle hinna fram. Planet skulle alltsa fortsatta direkt till Dubai och Cypern-passagerarna skulle ga av, dar nagon skulle ta hand om oss.

Det fanns inte sa mycket att gora, aven om det kandes ganska suspekt. Vi var illa radda for att vi helt enkelt dumpades av Emirates-planet i Aten, for att Emirates beslutat att aka vidare direkt till sin destination, Dubai.

Ingen var emot oss. Ingen visste nagonting pa flygfaltet. Efter en god stund fick vi veta att vi skulle vanta dar och att ett flyg snart skulle fixas. Vi bad att fa en sittplats i loungen och vatten och mat men tyvarr utan gehor. Loungen var readn stangd och vatten fanns inte. Efter fyra timmar astadkom en av personalen tre plastmuggar med kranvatten att delas ut bland de kanske tjugo till trettio passagerarna. Den aldsta och ett par av de minsta barnen fick dricka. Mer vatten fanns inte att fa!

Klockan tva pa natten fick vi sedan fortsatta resan, efter ca 9 timmars vantan allt som allt, mot Larnaca. Ingen bad oss om ursakt eller verkade sarskilt bry sig. Antagligen raknar de med att vi blev for trotta for att krava ersattningar eller stalla till med halla. Alla skyllde pa varandra. Biljetten var kopt av Air Malta, flyget var Emirates och flygplatsen Aten.

Manniskohandeln ar ingen liten fiende

Antligen har vi fatt interneten installerad har hemma i Wien. Det har varit ganska intressant att se hur langsamt sadant sker som galler myndigheter och service har i Wien. vi har annu heller inte lyckats fa TV efter en och en halv manad. (Tyvarr har jag inga prickar pa min lap-top.)

Har just kommit hem fran Cypern dar jag talat pa Europaradets seminarium for att puffa pa ratificeringen av konventionen mot Trafficking eller manniskohandel. Det kravs tio ratificeringar for att traktaten skall trada ikraft. Europaradet ar viktig darfor att konventionen ar rattsligt bindande och forpliktar till att reformera lagstiftningen nationellt. Dessutom medfor den en efterlangtad uppfoljningsmekanism. I OSCE har vi politiska forpliktelser, som naturligtvis borde vara lika bindande, men som fungerar mer som malsattningar. Mitt jobb ar sedan att paminna OSCE-landerna om deras forpliktelser och stoda dem i tillampningen och folja med pa vilket satt denna politik satts i verklighet.

Manga lander, sasom Cypern, har skapat nationella atgardsprogram och lagstiftning mot manniskohandeln som i och for sig ar fina, men som trots allt inte annu har verkstallts tillrackligt konkret och malmedvetet for att stoppa manniskohandeln. Vi hoppas att de reformer som nu ar pa vag till parlamentet dar, leder till forbattringar och kanske allman diskussion om vart det cypriotiska samhallet ar pa vag. Jag traffade inrikesministern och representanter for de olika relevanta ministerierna och de visade, men nagra undantag, ett klart intresse av att soka losningar. Jag traffade en av de 8 kvinnliga parlamentarikerna som hungrade efter stod for jamstalldhetsagendan och for att lyfta upp andra fragor som kanns viktiga for vardagssakerheten an den over allt annat hangande Cypernfragan.

OSCE som jobbar med ett brett sakerhetsbegrepp, dvs vi havdar att man samtidigt maste losa de militart-politiska fragorna och arbeta med den manskliga sakerheten, forverkligandet av demokrati och manskliga rattigheter ar bra att hanvisa till da agendan blir alltfor ensidig.

Det finns stora ekonomiska intressen i att inte stoppa Traffickingen, och ofta ar denna internationella organiserade brottslighet kopplad med annan internationell ekonomisk brottslighet. Beslutsfattarna moter pa hart motstand bade bland dem som direkt skordar vinster av manniskohandeln, men ocksa bland dem som dessa brottslingar gor livet bekvamare for, vare sig det kan vara myndighet eller politiker. Ifall vi inte lyckas overtyga i var kamp kommer denna alvarliga brottslighet att fortsatta att vaxa och sprida sig. Det racker alltsa inte enbart med att hjalpa manniskohandelns offer. Man maste stoppa rekryteringen och gora livet surt for brottslingarna. Betydande satsningar behovs for att samla bevis och fora dem infor domstol. Ifall efterfragan inte minskar kan det vara svart att hitta utvagar. Det behovs nya ekonomiska incitament pa internationellt plan for att forbattra mojligheterna i de lander offren harstammar ifran och i mottagarlanderna maste exploateringen och brottsligheten tas i pa allra hogsta niva.