Sossarna har övergivit vår nordiska etik

Ibland önskar jag att jag kunde vara mer av ett stenansikte. Som idag då Svenska riksdagsgruppen träffade minister Luhtanen för att diskutera lagutskottets "kompromiss" beträffande regeringens enhälliga proposition om att kriminalisera köp av sex. Fortfarande, efter snart 16 år i riksdagen blir jag upprörd, kränkt och ledsen. Mest blir jag kanske upprörd över att det som för mig känns som en oskiljbar del av den nordiska etiken, det att alla människor är värdefulla, plötsligt inte är viktig för mina kolleger i socialdemokraterna och centern. Åtminstone är det inte en tillräckligt viktig fråga för gruppordförandena Kalli och Backman, för att de som i en mängd andra frågor benhårt skulle ha försvarat regeringens enhälliga regeringspropp. Det har kallats för regeringspartiernas spelregler.

Lagutskottets märkliga kompromiss går ut på att köp av människor skall anses vara lagligt (dvs uttryckligen inte nu kriminaliseras) ifall den som köps inte är offer för en internationell kriminell människohandel. Lagutskottet vill alltså säga att köpa en 18 årig knarkare är helt ok. Man avstår nu uttryckligen från att kriminalisera en dylik handel av en människa. Det är inte heller ovidkommande att tänka på att den människa som köps oftast är kvinna och ofta utländska .

Lagutskottets ordförande anförde att en allmän kriminalisering skulle kriminalisera diverse handlingar i äktenskapet - eller i förhållanden. Det framförs också att vi går in på det intima privatlivets område. Hej hallå ! - Prostitutionen är en lukrativ hänsyslös busines, där utsatta människor utnyttjas och där kunderna som skapr efterfrågan nu får lämnas ifred
och gömma sig bakom att den prostituerade nog väljer själv att sälja sig. Det är naturligtvis bekvämt att inbilla sig det. För ingen godkänner ju människohandeln - det är bara det att just denna prostituerade är en högt uppskattad medlem av samhället som gjort ett klokt och medvetet val... Sorry, har svårt för att inte vara sarkastisk.

Jag har svårt att förlåta de manliga politiker som i denna fråga väljer att bekvämt ligga lågt. De säger sig vara för regeringens förslag men eftersom alla andra är emot de kan det inte hjälpas. Jag har varit stolt över att Sfp är det enda parti som redan 2000 på partidagen tog ställning mot sexköp och jag är stolt över att tillhöra en riksdagsgrupp som vågar ställa upp till försvar för människovärdet, trots att de större regeringspartiernas majoritet lämnat oss ensamma. För mig berättar tex sossarnas gruppbeslut om att vänstern glömt sina ideal och att de inte upplever det vara så viktigt att försvara kvinnors människovärde.

Behövs Sfp 100 år framåt?

Sfp fyllde 100 år. Vad skall de kommande 100 åren medföra för våra politiska målsättningar och för vår politiska verksamhet. Skall Sfp överleva följande 100 år? Om man ser bakåt är det säkert inte så många som trodde att partiet skulle vara en livskraftig organisation och en seriös politisk aktör år 2006. De flesta av de ursprungliga målsättningarna har säkert infriats för länge sedan men det politiska arbetet tar ändå aldrig slut. Trots att varje partis slutgiltiga målsättning ju borde vara att göra sig själv onödigt, växer nya utmaningar fram hela tiden genom att världen omkring oss förändras. Utmaningarna är stora. Uppnådda framgångar eller framsteg beträffande tvåspråkigheten i samhället är inte självklara. Väldiga globala hot som klimatförändringen, global ojämlikhet som föder människohandel, HIV som förintar generationer i Afrikanska länder, konflikter och förtryck mot människor som skapar otrygghet är extremt stora frågor som berör oss envar och som vi måste angripa.

Även om det är ett mått av bildning att respektera sin historia och värdesätta det samhällsbygge som de politiska föregångarna kämpat för och åstadkommit, egentligen oberoende politisk hemvist, så kan vi inte lita på att vi lyckas bevara Sfp:s samhällsduglighet idag genom vårt tidigare arbete. Vårt mervärde i den nationella politiken förutsätter att vi bjuder på ett bredare och mer internationellt perspektiv. Att det är vi som driver utvecklingen framåt och vågar tycka annorlunda. Lika viktigt är att vi vågar stå upp för mänsklighet och solidaritet för andra människor både nära och fjärran. Att rättvisan i Sfp inte definieras av hur många vi försvarar eller hur många vi är som försvarar. Det kräver mod ganska ofta. Och det förutsätter att vi lyssnar till våra samveten mer än vi läser insändarspalter. Det förutsätter att vi tror på vår sak.

Det är egentligen det lilla partiets fördel att inte behöva inbilla sig att man måste vara precis alla till lags i varje val. Vi kan räkna med att hitta tillräckligt med stöd ( allting mer än 5 % av befolkningen) då vårt budskap når fram till väljarna. Men det förutsätter att vi hela tiden är intressanta och att vi har något att säga som är värt att lyssna till. Vår medverkan i politiken kan ha ett medvärde i beslutsfattandet om vi är rösten för humanism, för minoriteter, för jämlikhet mellan människor och för jämställdhet mellan kvinnor och män. Vi vet att ingen av oss är 6 procents människor, vi har den kunskapen i ryggmärgen. Och den insikten förpliktar att stå upp i varje situation där de stora politiska partierna tolkar jämlikheten så att den mäts i medeltal eller att ojämlikhet endast får betydelse då den berör tillräckligt många tillräckligt nära. Den förpliktar oss oberoende vi kan se att vi har något att vinna på det eller ej. För i slutändan vinner vi alltid då vi påminner om varje mäniskas betydelse. I slutändan drabbar varje orättvisa också var och en av oss. Människovärdet kan bara försvaras genom att våga ställa upp för det. I ur och skur - minst 100 år framåt.

Jag hoppas att de som nu kampanjerar om att ta över ordförandeskapet i Sfp, kunde blicka minst 100 år framåt och berätta för oss vad det är som är viktigt att bevara och vad det är som vi måste förändra i vårt land och i vår värld. Jag hoppas att vi väljer en ordförande som genom sitt engagemang kan ge oss inspiration att tillsammans kämpa och inte utmattas av de väldiga globala hoten. Det är ordföranden som kan visa att vi fortfarande upprätthåller en viktig plats i politiken och behövs i partiernas samarbete. Varje partidagsdelegat bär nu ansvar för vilket det politiska budskapet kommer att bli för Sfp. Var och en av oss har i detta val en möjlighet att se till att vårt framtidsbudskap blir värdigt vår historia.

Utrikesutskottet träffade Estlands utrikesutskott

Ett av de mest givande sätten att skaffa information är att träffa kolleger från andra länder och diskutera med dem. En delegation från utrikesutskottet besökte Tallinn omedelbart efter första maj och förde diskussioner med utrikesutskottets representanter där. Vi diskuterade situationen i södra Kaukasien, Ryssland, Nato och den politiska situationen i allmänhet. Frapperande är hur perspektiven varierar och hur stort intresset för tex Kaukasien är på andra sidan Östersjön. I sig är det helt naturligt pga av våra länders olika historia och vi hade stor nytta av att få ta del av de väl informerade Esternas synpunkter.

Tallinn är en verkligt charmig stad. När man promenerar i gamla stan känner man ett litet sting av avund för att vi inte har något liknande. Jag älskar Helsingfors om somrarna, men inte skulle det skada med ett större gamla stan. Därför stöder jag faktiskt bitr. stadsdirektör Korpinen som föreslagit att man skulle flytta bort byråkratin från första våningarna från Katarinagatan och Sofiagatan tex, och sätta in cafeer, kultur och levande liv där istället.

Alltid behöver man inte resa bort för att träffa intressanta personer. Utrikesutskottet hade möjlighet att diskutera med internationella Röda Korsets chef Kellenberg om humanitära frågor och situationen på de mest utsatta ställena i världen, Darfur, Somalien och Palestina. Tidigare hade vi en chans att prata med Palestinas president Abbas, som uppriktigt beskrev den svåra situation som invånarna är utsatta för. Att skapa fred mellan Palestinierna och Israelerna är en första rangens fråga för människorna där, men också för säkerheten i hela världen. Så länge Hamas inte avstår från sin terrorism-politik är det svårt att tro på framsteg. Man får bara hoppas att regeringsansvar snabbt även innebär större insikt om ansvarsfull politik.

Sfp måste stå för öppenhet och debatt

Ibland är det jobbigt i politiken. Astrid Thors skriver att jag bryter mot reglerna när jag vill diskutera alternativa skrivningar i sexköpskriminaliseringen medan hennes utskott behandlar ärendet. Jag som trodde att vi i Sfp kämpar för ett öppet debattklimat, märker att det tydligen inte alltid gäller.

Astrid har naturligtvis fel därför att det är en annan sak att diskutera politik och att avslöja det man behandlar i detalj i utskottet. Det säger sig självt att endast de som sitter i ett utskott kan avslöja eller dölja de detaljer i beredningen som finns under denna tystnadsplikt. Allmänna politiska skiljelinjer måste man alltid få diskutera. Frågan om formuleringar för en kriminalisering har dessutom varit föremål för diskussion redan långt före Astrid kom in i riksdagen, vilket hon naturligtvis kanske inte kan veta. Därför behöver man inte veta detaljer om lagutskottets behandling för att diskutera politiska bedömningar i allmänhet. Det att svenska riskdagsgruppen stöder regeringens proposition kan heller inte vara så märkligt, eftersom regeringen gav proppen enhälligt.