Så har vi då beslutat att inte välja nya ministrar. Märkligt nog var det ganska få som tyckte att det var klokt. Men jag hoppas vi har fel. Steffi W behöver naturligtvis allt stöd han kan få för att lyfta fram partiets profil till följande riksdagsval.

Det är annars också en jobbig dag. Vi har ikväll debatten om sexköp. Det har plötsligt blivit helt ok att skrävla med sina erfarenheter med prostituerade. Häromdagen stod två runda (inte särskilt charmiga) herrar utanför lagutskottets rum och skrattade djupt från magen när de jämförde hur stora experter de var på området. Det känns fruktansvärt kränkande som kvinna. Det är som om de erövrat en bit av min frihet och mitt livsutrymme med sitt uppenbara förakt mot kvinnor.

Jag försöker tänka att dessa män representerar ett marginellt bottenskikt av riksdagsledamöter och att de inte representerar män generellt. Men det är jobbigt. Särskilt när majoriteten av de manliga kollegerna valt att ligga lågt och inte säga någonting alls i debatten. Kvinnorna har lämnats totalt ensamma med att försvara sitt lika värde. Jag känner mig diskriminerad och det känns som ett stort svek att inte männen vill reagera mot detta. Ibland krävs det att man säger ifrån för att inte samtycka.

Sfp:s ordförande borde ta över ministerposten genast

Imorgon väljer vi ministrar. Eller vi väljer sannolikt inte alls, eftersom den nya partiordföranden Steffi och den gamla ordföranden Cecco beslutat att de vill fortsätta som förut. Jag har förgäves argumenterat för att vårt lilla partis ordförande bör sitta med i regeringen, sitta med där besluten sker, för att få medial uppmärksamhet. Steffi vill satsa på att röra sig ute i regionerna istället.

Mitt problem med detta beror mest på vår skeva partistruktur. Partiets väljarunderlag motsvarar endast delvis dess medlemmar. Här i huvudstaden motsvarar det knappast alls. Därför måste partiet synas i nationella media för att hålla väljarna här och för att kunna övertyga nya väljare. Sfp:s ledare skall finnas där de viktiga besluten fattas. Därför kan partiordföranden inte endast röra sig ute i regionerna.

Det finns risk för, att vi som kritiserat presidentens deltagande i EU-toppmöten för att det förorsakat otydlighet kring vem de andra ledarna skall prata med om de viktiga besluten, håller på att trassla in oss själva i liknande arrangemang. Om den gamla partiordföranden representerar oss när regeringen gör beslut är det naturligtvis inget problem för riksdagsledamöterna vars förtroende han alltid måste ha. Men vilken roll har den nyvalda ordföranden då? Om Steffi inofficiellt förhandlar med de övriga partiordförandena i regeringen, hur skall då vårt regeringsarbete parlamentariskt kontrolleras? Det kan verka som ett lite teoretiskt resonemang nu, men i praktiken uppstår det situationer där vi kan ha lite olika prioriteringar, sannolikt i nästa budgetmangling på hösten - och då borde vi åtminstone veta hur beslutsordningen går.

Tyvärr kan det vara svårt att komma över den språkliga mediatröskeln utan ministerpost. Jag hoppas att det visar sig att jag har fel. Till en början kommer det säkert att funka bra- som ny är man naturligtvis mer intressant.

Hautalas tal - helt normalt för demokratin

Jag var inte alls upprörd över Hautalas tal på riksdagens 100 års jubileum. Riksdagen firar ju samtidigt demokratin och det fria ordet. Det måste vara möjligt för enskilda politiker eller grupper att uttala även skarp kritik mot vem som helst utan att Finlands officiella relationer skulle lida av det. Det är ju det som är idén. Jag minns så bra hur jag på en officiell lunch i presidentens slott, på Ahtisaaris tid, blev nerskälld av Alpo Rusi som arbetade i presidentens kansli. På grund av hans position uppfattade jag att Rusi talade på mandat av Ahtisaari. Åtminstone ville han ge den uppfattningen. Jag igen, var bjuden på kalaset i egenskap av Svenska Riksdagsgruppens ordförande. Rusi krävde alltså att jag skulle tysta ner dåvarande medlemmen av europa parlamentet, Elisabeth Rehn. Lillan hade kritiserat Ahtisaari för att han på officiellt besök i Kina inte tillräckligt tagit upp de människorättskränkningar som där skedde. Till saken hörde att presidenten ledde en väldig handelsdelegation och människorättsdialogen kunde kanske ha irriterat värdarna. Jag blev naturligtvis ganska förbannad och upplyste Rusi om att jag varken vill eller ens kan tysta ner europaparlamentariker eller riksdagsledamöter. Jag tyckte att han betedde sig skandalöst odemokratiskt och respektlöst.

Man måste minnas att värna om det fria ordet. Ordet skall naturligtvis också användas med urskiljning. Men ansvaret ligger på talaren som även skall vara beredd att kritiseras för sina ord. Det är en helt normal del av demokratin. Riksdagens festplenum var i princip till formen ett vanligt plenum. Det fanns inbjudna gäster på läktaren men vi firade Finland och vår demokrati.